9. mar, 2017

Ibland blir det inte som man tänkt!

Vissa dagar klarar man sig utan! Klockan 10 idag ringde min son förtvivlat och sa att Windy var dålig! Fem minuter senare var jag hos honom och hittade en livlös Windy i hallen! Vi bar ut henne i bilen och åkte akut till veterinären som konstaterade att det inte fanns några hjärtljud!

Vad var det som hände?

I söndags ringde Windys matte mig och var orolig för Windy. Hon var rastlös, hässjade och gnällde, pep och bäddade; alltså visade hon alla tecken på att valpa, fast tre veckor för tidigt! Sedan upptäckte Marie grönaktiga flytningar! Bara att kasta sig i bilarna och åka till djursjukhuset!

Ultraljudet visade att 2-3 av valparna hade dött, men minst två valpar hade fortfarande hjärtslag. Windy fick medicin och vi fick information om att hon antingen skulle abortera de döda fostren eller så skulle de komma ut när det var dags för valpning. Windy fick följa med oss hem. Det första dygnet var jag med henne så gott som hela tiden, men inga foster kom ut. Jag pratade igen med veterinären som sa att så länge Windy var pigg och inte hade feber var det ok. Och Windy mådde bra! Hon åt tre till fyra rejäla portioner om dagen, hon slutade bädda och hon var glad och busig när vi gick promenader.

På onsdagkvällen ville Windy inte äta och inte heller torsdagmorgon kunde jag få i henne något. Hon var med ute i stallet när jag släppte ut hästarna, men ganska snart ville hon in igen. Jag lämnade henne med min son vid kvart i åtta och min enda oro var att hon inte åt. Jag bestämde mig för att köpa lite "blötmat" och se om jag kunde få henne att äta på lunchen. Två timmar senare låg hon livlös i hallen!

Det är så lätt att vara efterklok! Varför öppnade inte veterinären henne och tog ut de döda fostren? Förmodligen för att det skulle medföra en risk för de valpar som levde. Varför frågade vi inte ännu mer ingående om riskerna för Windy? Varför föreslog inte veterinärerna abort? Det snurrar många frågor i huvudet och vi försöker hitta svar och förklaringar, men egentligen spelar det ingen roll för Windy är borta!

En liten tröst var att hon inte var ensam, sonens första lektion var inställd och han och Windy hade legat i sängen och tittat på TV. Sedan hoppade Jonte in i duschen och då la sig Windy i hallen, han hörde att hon började gnälla och gny lite och tänkte att hon behövde komma ut, men när han kom ut från duschen 10 minuter senare var hon livlös! 

Att åka ut och lämna Windys kropp till familjen är det värsta jag varit med om som uppfödare! Men mitt i alla tårar och snörvlande så delade vi med oss av våra fina minnen av Windy. Vi bäddade åt henne i Maries bil och stoppade om henne med sköna filtar. Hon såg ganska fridfull ut, men hon kommer ändå att fattas oss i lång tid framöver!